Tonsättarens reflektioner

Kring det konstnärliga skapandet

 

Konst är en numinös legering av sanning och skönhet.
Sanning i meningen personligt strukturerad ärlighet, fri från manipulativ beräkning.

Skönhet i meningen intuitivt gestaltad fantasi, fri från manipulativ beräkning. Konst är resultatet av ett skapande sinne som förstår att balansera den själsliga treenighetens impulser: konativa, kognitiva och emotiva.

Konationen i betydelsen den kreativa viljan, vägvisaren och pådrivaren.

Kognitionen i betydelsen den kreativa konstruktören, arkitekten och byggmästaren.

Emotionen i betydelsen den kreativa anden, livgivaren och färgsättaren. Konstnären skapar ingenting med enbart viljekraft, enbart struktureringsförmåga eller enbart intuition.

Först när fokus, formkänsla och fantasi kongruerar på ett för konstnären signifikant sätt sker en konstnärlig konception.Konstnärens genialitet består i att bland myriader av tänkbara alternativ skönja det för den konstnärliga idén optimala.

Konstnärens dårskap består i att barnsligt bejaka sin – imaginära och reella – unicitet, och envist vårda det senapsfrö hon ensam ser potentialen i.Reflekterande konst skiljer sig från pseudokonst genom ärende, funktion och väsen.

Konstens ärende är att drabba och drabbas (av mottagarens respons).

Pseudokonstens ärende är att imponera, och applåderas.
Konstens funktion är att ge äkta estetisk upplevelse. Pseudokonstens funktion är att skapa igenkänning och förutsägbara fysiologiska och psykologiska reaktioner.

Konstens väsen är att aldrig dagtinga med sin sanningslidelse eller ”kommunikativa frekvens”. Pseudokonstens väsen är att hävda mottagarens sanning och alltid anpassa sin ”kommunikativa frekvens”. Sann konst söker aldrig uppmärksamhet för uppmärksamhetens egen skull, och är aldrig inställsam eller manipulativ.

Sann konst intar en skeptisk hållning gentemot massmediesamhällets ytlighetsideal och instrumentella kulturbruk.

Sann konst är ett motgift mot förtingligande eftersom äkta estetisk erfarenhet upprättar människan som tänkande och kännande varelse.

Sann konst är ett motgift mot alienation eftersom den förenar människor med gemensamma djupgående upplevelser.

Sann konst är ett motgift mot kommersialism eftersom den inte uppfyller ekonomismens krav på mätbarhet och massproduktion.

Sann konst är aldrig i första hand beskrivande eller illustrerande, det är dess gåtfullhet och avsiktslöshet som utgör konstens ontologiska kärna.Konstens naturgivna former – enligt James Joyce – är den lyriska, episka och dramatiska. (På musikens område möjligen representerade av exempelvis kammarmusik, orkestermusik och opera.)

Den lyriska konsten har sin styrka i detaljens komplexitet och i det intima tilltalet, men sin svaghet i det introverta elementets sofisteri och i det esoteriskas frestelser.

Den episka konsten har sin styrka i helhetens komplexitet och i det manifesta tilltalet, men sin svaghet i det extroverta elementets grovkornighet och i publikfriandets frestelser.

Den dramatiska konsten har sin styrka i den komplexa interaktionen mellan detalj och helhet och i det synestetiska tilltalet, men sin svaghet i det retoriska elementets entydighet och i kompromissernas frestelser.

Sollentuna september 2000