Berget

Radioopera i en akt

 

Operan “BERGET” tar oss med på en resa; en vandring uppför som vi alla på sätt och vis har att gå . . .
Berget som reser sig framför oss är både lockande och skrämmande, en spännande utmaning och samtidigt ett obestämbart hot!

För både Mannen och Pojken i dramat är Livet utan tvivel en kamp. En kamp mellan tillhörighet och förverkligande, mellan trygg gemenskap och identitetsskapande handling, kanske ytterst mellan den blinda irrationella kärleken och den trosvissa, oomkullrunkeliga övertygelsen!

Vem har inte läst om gamle Abraham som på sin ålders höst äntligen fick den efterlängtade sonen Isak, och som av Gud (?) gavs det makabra uppdraget att gå upp på toppen av Moria berg för att offra sitt älskade barn?! Allt för att visa sin obrottsliga lojalitet och hängivna tro. Man kan bara föreställa sig den helvetesbrottning som måste ha utspelat sig inom den så till synes starke fadern. Och – tänker jag mig – inom varje förälder som skickat ut sina barn på krigshärdarnas offerplatser…

Är ideologi viktigare än kärleken till mitt eget kött och blod? Är tanken starkare än känslan? Hur skulle en mor ha handlat i samma situation?

Varför prioriterar fäder så ofta arbete och karriär framför närhet till sina egna barn? Och dessutom förväntar sig att nästa generation ska kompensera dem för egna misslyckade ambitioner?
Den Isak som vägrar bli ett oskyldigt offer för renlärighet, fundamentalism och psykologisk projektion, står också inför en dramatisk bergsbestigning: Han har just vaknat upp ur barnets troskyldiga sömn, hans ögon har just öppnats för vuxenvärldens hårda klippväggar och tunnare luft…

Frigörelsen är en smärtsam nödvändighet, och vuxenblivandet är omgärdat av snåriga konflikter och branta stup!
Resan blir bokstavligen en balansgång med livet som insats, en ofrånkomlig strid på liv och död när väl krönet är nått och allt ställs på sin spets.

Vem är då Vittnet? Vems är rösten som på ett främmande tungomål hörs sjunga i fjärran? Är han – eller hon – ond eller god, Frälsare eller Bödel, medmänniska eller inre röst???
I ett drama vi hör men inte ser, kan vi skapa våra egna bilder, bygga vår egen scenografi och måla med egna färger. Musiken väver sköra spindeltrådar och välter gigantiska flyttblock…och vi hjälper till!

För musiken är ett drama och dramat är musik.

Då och nu flyter samman och BERGET fokuseras i ett enda rum…